Ärr och ärrvävnad kommer i många olika former och utseende. Det finns en mängd orsaker till att ärr bildas.
För att kort förklara varför kan man säga att ärr är den (hud)vävnad som ersätter normal vävnad efter en skada.
Det hela är alltså en del av den naturliga läkeprocessen. Ärrvävnad ser även olika ut i sina stadier av läkningsfasen. Under den första tiden av processen ser vävnaden tydligt annorlunda ut än den omgivande regionen, och kan vara svullet samt ha en rödaktig, lila ton. Med tiden mognar normalt vävnaden och ombildas till mer normal ärrvävnad som är mindre svullet och sticker ut mindre. Den tiden det tar för ett ärr att mogna varierar mycket, det kan röra sig om veckor till flera år.
Mogen ärrvävnad
När ärrvävnaden är klar med mognadsprocessen kan även utseendet variera mycket från person till person beroende på individuell läkprocess. För en del personer syns ärren nästan inte alls medan för andra människor syns dessa mycket tydligt även efter läkningsprocessen. Det går dock generellt att säga att ett ärr försvinner inte naturligt och kommer inte till 100% att se ut som den den oskadade omgivande huden.
Vanliga sorters ärrvävnad
För att ärr ska bildas måste en skada gå djupare än det yttersta hudlagret(epidermis). Fysiska och mekaniska skador står för den största delen av alla ärr.
Brännskador är även det en vanlig orsak. Andra vanligt förekommande orsaker är köldskador, infektioner samt kraftigt inflammatoriska processer som exempelvis acne. Hur man delar upp olika typer av ärrvävnad varierar, men en enkel uppdelning är i följande kategorier;
Insjunkna ärr.
När vävnad, som fettet under huden, är skadat brukar denna vävnad inte återbildas. En defekt som ofta inträffar under dessa omständigheter är att överliggande hud blir insjunken. Denna typ av ärr är bland de ärr som upplevs som bland de mest fula ärren. Vanliga scenarior denna typ av ärr uppkommer är vid acneärr eller felaktig behandling av keloider eller vid Hypertrofa ärr. Under vissa omständigheter avslutas inte mognadsfasen för ärrvävnad när tjockleken motsvarar omkringliggande hud, utan processen fortsätter Istället och skapar ett tjockt,hårt och ofta upphöjt ärr.
Keloida och hypertrofa ärr.
Detta fenomen kallas i huvudsak för två olika namn. Om ärrvävnadens tillväxt är begränsad till det ursprungliga ärrets storlek kallas ärret hypertrofiskt och om det växer utanför ramarna för den ursprungliga skadan så kallas ärret ett keloid. Risken att drabbas av keloid eller hypertrofa ärr är till stor del ärftlig. Individer med mörka hudtyper är en grupp som drabbas oftare än andra. Risken att drabbas varierar även med vart på kroppen ärret finns, det är större risk att drabbas på överkroppen och lägre risk att drabbas på underkroppen. Även ålder spelar en viktig roll, de som är i åldrarna 10-30 löper störst risk att drabbas.
Atrofiska ärr.
Man kan säga att motsatsen till hypertrofa ärr och keloid är atrofiska ärr. Denna typ av ärr kännetecknas av att huden ovanför ärrområdet är tunn och skör. Detta tillstånd inträffar oftast i de centralare delarna i ett ärr när det är utvidgat. Andra omständigheter som kan orsaka atrofiska ärr är överbehandling av exempelvis kortisoninjektioner.
Ärrkontraktur eller sammandraget ärr.
Denna typ av ärr uppstår i de flesta fall när en större yta är skadad orsakar ärrbildningen också en sammandragning huden. Sammandragna ärr bildas ofta i samband med brännskador över större områden.
Ärrvidgning (diastas). Om en skada på huden sker på huden som är utsträckt är det stor risk att ärret vidgas under mognadsfasen. Denna typ av ärr uppkommer ofta i efter med operationer och drabbar vanligen kroppsdelar som skuldror.
Hyperpigmentering och hypopigmentering
är två kosmetiskt störande sorters ärr Hyperpigmentering kan beskrivas som att ärrvävnaden antar en mörkare ton än den omgivande huden. Missfärgningen kan vara tillfällig eller permanent. Individer med mellanmörka hudtyper löper
större risk att drabbas av permanent hyperpigmentering. Permanent hyperpigmentering inträffar när pigmentet som ger ärrvävnaden en mörkare ton ligger djupt i ärret, tillfällig inträffar när missfärgande pigment bara finns ytligt i ärret. Hypopigmentering är relaterat till hyperpigmentering, men fungerar tvärtom. Ärret antar en betydligt ljusare färg än den omgivande huden. Att ärret är ljusare inträffar relativt ofta som ett slutresultat mognadsprocessen för ärr. Andra orsaker som kan ge upphov till ljusare ärr är för djup kemisk peeling eller slipning av huden, efter brännskador samt efter överbehandling eller felbehandling med laser.